Anders tappade synen och förlorade hörseln

Anders, 54, var framgångsrik marknadschef på ett möbelföretag. I flera månader påtalade han att arbetsbelastningen var för hög, men ingen i ledningen lyssnade.

– Jag slutade ta anteckningar på möten, det fanns ändå ingen tid att läsa dem. Den ena mobilen ringde hela tiden, så jag använde bara den andra, berättar Anders.

I oktober för två år sedan gick han in i den berömda väggen.

Text: Ulrika Lidbo  Foto: Björn Lindahl

Supersmart och superambitiös – Anders var reklamaren som surfade fram i karriären på en fet räkmacka.

– Jag har alltid haft en vilja att göra saker oerhört bra. Och annorlunda, inte någon ”mellanmjölk-lösning”, säger han.

Vi sitter i växthuset på innergården där han bor. Det är tyst som på landet, trots att vi befinner oss mitt i Stockholms innerstad. Några tomater klamrar sig fast vid en slokande stängel. Det är höst i luften.

– Jag hade en kompanjon i slutet av 1990-talet som blev utbränd, han var helt askgrå i ansiktet. Jag minns att jag tänkte: Det kommer aldrig att hända mig, inte en chans. Jag är mycket starkare än så, berättar Anders.

Blodtrycket steg högre trots medicin

En oktobernatt för två år sedan vaknade han av extrem migrän. Det hade varit pressat på jobbet en längre tid, privat höll han på att flytta.

En skiktröntgen gjordes, men läkaren hittade inget fel. Lite pliktskyldigt kontrollerades blodtrycket också. ”Det här ser inte bra ut”, sa läkaren, skrev ut blodtrycksmedicin och skickade hem Anders.

Men blodtrycket fortsatte stiga, läkaren skrev ut allt starkare medicin. Två månader senare var det så högt att Anders löpte risk för en stroke eller hjärtinfarkt, 52 år gammal.

– Under den här tiden fick jag flera andra åkommor. Jag tappade synen, det blev helt svart. Sedan förlorade jag hörseln. Jag fick konstiga utslag i hela ansiktet och någon sorts svamp i hårbotten, och jag hade konstant huvudvärk och tjut i öronen.

De fysiska besvären var ett direkt svar på hur dåligt Anders mådde på insidan.

– Jag var superdeprimerad och hade dödsångest. Jag kunde tappa tålamodet och bli otroligt irriterad. Om någon ställde sig bredvid när jag satt vid datorn, kunde jag tänka: Och vad fan vill du som är viktigare än det jag håller på med?

Fick minnesluckor

Gång på gång påtalade Anders för sina chefer att belastningen var för hög, men de valde att inte lyssna. Han började dubbelboka möten, drabbades av minnesluckor.

Till sist krävde hans fru att han gick till en psykolog.

– När jag kom till psykologen sa hon: ”Du måste be din läkare sjukskriva dig. Det här kan bli det sista jobb du har. Förstår du inte, du håller på att dö.”

Minnet får honom att tystna. Det är jobbigt att prata om det allra svåraste. Att jobbet höll på att kosta honom livet.

Samtidigt är öppenheten ett sätt att bearbeta det som hänt.

– Det som inte syns utanpå, finns inte, om man inte pratar om det. Jag tror det är så med alla psykiska diagnoser, säger han.

”Jag bara grät”

Två månader efter det första läkarbesöket ringde Anders läkaren på nytt för att be om att bli sjukskriven.

– Jag bara grät, det gick inte att höra vad jag sa. Sedan är allt en stor dimma. Jag minns bara fragment här och där.

Till slut fick Anders hjälp på Stressmottagningen i Stockholm. Allt kändes lite ljusare. Då valde arbetsgivaren att ge honom sparken. Samtidigt fick han en ny handläggare på Försäkringskassan, vars enda fokus var att få ut honom i arbete.

– Jag orkade inte ta fajten. I stället tog jag emot all hjälp som fanns: kursen på Stressmottagningen, privat kbt, mindfulnessyoga – för jag ville verkligen bli frisk.

I skrivande stund har Anders fullt upp med att gå på anställningsintervjuer – återigen som marknadschef.

Okunniga chefer

Men den här gången är han noggrann med att ta reda på vilka resurser företaget har.

– Vissa arbetsplatser är direkt giftiga. Oftast beror det på okunniga chefer, men felet är inte alltid att de kräver mycket, utan att de inte sätter gränser när deras anställda jobbar för mycket.

Men, medger han, det handlar också om att ta ansvar för sin egen hälsa.

– I dag har jag verktyg som hjälper mig att inte bli sjuk igen. Nu märker jag när belastningen blir för hård, och kan se varningstecknen i tid, säger Anders.